Strindbergs Intima Teater | Pelikanen
2388
post-template-default,single,single-post,postid-2388,single-format-standard,tribe-no-js,ajax_updown_fade,page_not_loaded,,qode-title-hidden,side_menu_slide_from_right,hide_top_bar_on_mobile_header,qode-content-sidebar-responsive,qode-theme-ver-10.1.1,wpb-js-composer js-comp-ver-5.2.1,vc_responsive

Pelikanen

Pelikanen av August Strindberg är en text om kvävande relationer och psykologiska spel inom en familjs slutna väggar. I en matriarkal miljö varvas komik med fängslande dramatik och oväntade vändningar. I en glittrande inramning iscensätts förtätade stämningar och sociala maktutövanden. Ett dramatiskt avslöjande blottlägger sprickorna i familjefundamentet. Skådespelarnas gestaltning förstärks av musikaliska och visuella inslag.

Premiär 2 mars

Pelikanen av August Strindberg

Medverkande: Stina von Sydow, Ann-Sofie Andersson Kern, William Wahlstedt

Regi och bearbetning: Anna Pettersson

 

Scenografi: Anna Pettersson och Julia Herskovits (praktikant från StDH)
Ljus: Max Mitle
Kostym: Julia Herskovits
Mask: Birgitta Stenqvist
Video: Erik Rosales
Ljud: Gustave Lund
En samproduktion med Östgötateatern
”Pettersson kör skalpellen genom Strindberg”

 

”Barnens smärta och ilska friläggs som en bultande hjärtmuskel

av pjäsanalysens säkra snitt”

 

”Publiken sitter andlös”

 

”Jag har aldrig upplevt en så intelligent, rå och uppriktig publikkontakt”

-Expressen

 

Läs recensionen

 

”STRINDBERG ROCK´N ROLL”

 

”Anna Pettersson tar ytterligare ett kliv och förflyttar läsningen av pjäsen till vår moderna tid”

”Svärsonen är en docka i naturlig storlek. Huvudlös, men har ändå en av huvudrollerna i detta drama om ett dystopiskt matriarkat. Den vita behandskade handen som ömsom smeker ömsom hotar eller kladdar överallt på kroppen, blir till en plågsam påminnelse om dagens #metoo och den ännu öppna frågan om vad som komma skall.”

 

”Absurdistiska grepp som får vissa att bli generade och andra att skratta högt för att genast bli åthutade från scenen att det verkligen inte är roligt och inget att skratta åt!”

 

”Ja, för det är ju teater! Det farsartade, gyckleriet, blir i första aktens slut till ett crescendo där alla känslor kan få utlopp och publiken får lov att skrika med.  Samspelet blir totalt och jag är säker på att Strindberg skulle gillat det!”

-Cora

 

Läs recensionen