”Den bergtagna” är en tragedi om människans skuggboxning med sig själv, om hennes vilda och eviga längtan efter mål och mening,
om hennes absurda fastklamrande vid identiteten som en sköld mot tomheten. Pjäsen hittades, oavslutad efter Benedictssons självmord
1888, och färdigställdes av hennes vän författaren Axel Lundegård. Hennes död gav omedelbart eko i världs-dramatiken. Strindberg
hämtade stoff till ”Fröken Julie”.

​

Victoria Benedicsson ( 1850-1888) efterlämnade vid sin död två utkast med titeln Den bergtagna- en novell och ett drama. Den textbearbetning som ligger till grund för föreställningen bygger i huvudsak på Benedictssons ofullbordade originalmanuskript till dramat – detta består av två något så när färdiga akter, fragment, skisser och anteckningar. Den 18 april anförtror hon dagboken: “Jag kan icke skriva det ordentligt ännu.  Det är kastat ned på pappet i skälvande hast och nästan utan tanke på formen. Det finns en lucka. Jag kan icke fyll den. Det är som att rista med en nålsudd i sitt eget hjärta.” På konvolutet till Den Bergtagna skriver hon: “Jag vill leva om jag så skall dö på kuppen.”

​

Utvald till 2009 års teaterbiennal i Borås.

Juryns motivering:
“En blandning av samhällssatir, skräckkabinett och sorgespel gjord med kärlek och melodramens estetik”.